(Madde)
Vacker vy, inte sant? :) Det är lite synd bara, att mitt sista minne från Grand Canyon är att jag spyr. Haha, men det hände när vi redan hade nått toppen, vilat i ca 30 minuter, varit på toaletten och åkt buss i ca 20 minuter till parkeringsplatsen och ja, det var här, när vi kom ut i värmen på busshållplatsen som det inte gick att hålla tillbaka. Typiskt. Förmodligen en blandning mellan för lite sömn och för stor ansträngning i för hög värme. Vatten hade jag däremot druckit bra utav! :)
Men tillbaka till början… Vi packade våra väskor på parkeringsplatsen vid Grand Canyon Visitor Center efter att ha inhandlat lite nödvändigheter på Wallmart några mil innan Grand Canyon. I min väska hade jag två liggunderlag, förstahjälpen-kit, vätskeersättningstabletter, energibarer, nötter m.m. Jag hade även sex stycken ½ liters vattenflaskor med mig i ryggsäcken och 1liter vatten i en flaska som jag hela tiden höll i handen. När packningen var klar så tog vi gratisbussen till vår ”trail”. Vi hade i förväg fått reda på att det spår vi skulle ta, South Kaibab Trail, varken skulle ha vatten eller skugga på den 1,1 mil långa vandringen ner till botten. Vi fick även reda på att det skulle ta mellan 4-6h att gå ner.
Det första som vi möts av på vår vandring är en fantastisk utsikt över de berg som har urholkats av vattnets framfart. Underbart. Vi fick även en skymt av den första biten på vår vandring, vilket var en liten stig längs bergets kant som slingrade sig ner i en brant lutning. Vandringen neråt gick överlag väldigt, väldigt bra. Vi kände oss pigga och ville snabbt ner i dalen och Colorado River, där vi för övrigt hade fått höra att det idag skulle vara 104 grader Fahrenheit. Ungefär efter varje 2,5km vandring fanns det en rastplats med toaletter. Skönt! :)
Nere i dalen var det otroligt vackert, väl värt den långa vandringen. Colorado River forsade fram med sitt bruna vatten, skuggorna från bergen och solen som fortfarande lyste över de översta delarna av bergen. Nere vid Colorado River fick vi gå över en hängbro till andra sidan floden för att till slut komma fram till en skylt som frågade om vi var törstiga, trötta och om vi behövde ett uppfriskande bad. Det tackade vi ju inte nej till! Vattnet vi fick bada i var alldeles klart och kom förmodligen från ett vattenfall lite längre upp mot berget. Det var hur skönt som helst och hur svalkande som helst, det bästa man någonsin hade kunnat göra efter den vandringen.
Vi satte upp vårt tält vid Bright Angel Campground, vilket låg precis vid bäcken, i ett litet område med gröna träd och växter. Vi la vår mat i ett plåtkar för att inte ekorrarna skulle komma åt dem och sen la vi oss nästan direkt för att sova. Förresten, jag har ju ännu inte nämnt att vi gick ner på 3,5h - mycket bra jobbat med andra ord! :) Natten var varm och det var svårt att sova. Vet inte hur mycket man sov egentligen, men inte var det speciellt mycket. Vi hade bestämt oss för att bege oss upp tidigt på morgonen för att slippa de varmaste timmarna under dagen, men jag tror att vi kom iväg först vid kl.7 (eller kl.6 beroende på vilken klocka man kollade på). Solen började just gå upp över de översta bergen och det var jättevackert! :)
Vandringen uppåt skulle bestå av en 1,5mil lång vandring och den började med en ganska slät vandring på 7 km till första rastplatsen. Det här var en väldigt vacker vandring, mycket finare natur än vid South Kaibab trail. När vi nådde det första raststället så trodde vi att det här skulle gå hur bra som helst, det var ju lätt som en plätt, det här skulle vi fixa snabbt! … men det var innan trapporna och den branta lutningen dök upp. :) Haha! Jag fick stanna lite oftare i skuggan än vad Andreas behövde, han har nog mer uthålliga muskler än vad jag har, han var riktigt duktig och hejade på mig hela tiden! :) ...för varmt var det och mjölksyran grep tag i mina ben så fort som det kom trappor. Emellanåt mötte vi lite mulåsnor, ekorrar och ödlor. Vi mötte även mycket trevliga och roliga människor som vi hejade på och pratade med. Efter 5.40h var vi uppe på toppen igen och vandringen uppåt kan inte beskrivas annat än som väldigt tuff, men även väldigt vacker och ganska rolig. :)
Väl uppe så satte vi oss på ett par stenar i skuggan och väntade på att toaletterna skulle bli färdigtvättade, och ja, det var ju här som mitt illamående började och resten vet ni ju… ;) Somnade så fort vi hade satt oss i bilen och fortsatte må illa ett tag. Andreas var duktig som orkade köra. Väl framme på ett motell duschade jag och sedan sov vi båda i ca 15h och det säger ju allt om vår tuffa och fantastiska upplevelse – väl värt mödan. :)
Dagen efter: Träningsvärk i varenda (med betoning på ”varenda”) muskel i hela benen. Går som en stel anka, riktigt vaggar mig fram. :) Som en sista grej vill jag bara säga att upplevelsen var helt fantastisk och absolut väl värt mödan. Lite synd att vi inte fick mer tid nere vid Colorado River, men wow, vilket underbart ställe!
