Ape Caves mörker
Besviken som jag var kändes allt plötsligt meningslöst och jag kände bara för att åka därifrån... Andreas däremot var fortfarande vid gott mod och ville gärna promenera lite i parken. Så det gjorde vi. Vi gick mot utgången av grottan, vilket var en ca 30minuters (!) lång promenad, visste inte att grottan var så lång! När vi kom till grottans utgång så var det bara ett litet hål i marken där upprymda och glada grottvandrare klättrade upp. Wow, såg coolt ut! :D De som kom upp sa att det var väl värt att gå ner, att det för dem hade tagit 2h att ta sig hela vägen genom grottan...som om inte det gjorde oss ännu mer sugna på att gå in. Haha. Bestämde oss för att testa på nytt, se om vi hittade någon bättre lampa, så vi vandrade tillbaka till bilen igen.
Vid bilen ser jag att Andreas har fäst vår ena ficklampa vid vår bils backspegel och jag blir då lite fundersam och undrar hur det kom sig. Andreas säger då att han inte har gjort det så jag tar loss lampan och inser att det inte var vår! Vart kom den ifrån? Vi fattade ingenting.:) Vi bestämde oss dock för att "låna" ficklampan, då ingen annan av de vi frågade på parkeringen verkade äga den, och begav oss tillsammans med den och min mobillampa ner i grottans kolsvarta mörker. Hur häftigt som helst!
Det första vi möts av i grottan är en stor hög med stora stenar som ligger i vägen för oss. Vi fick helt enkelt klättra över dem och försöka hitta en fortsättning. Det fanns inga vägvisare eller någonting i grottan så man fick verkligen klara sig helt själv. Vi fann vår väg till slut genom grottans många olika hinder och totala mörker (speciellt om man släckte ficklamporna ;) ). För oss tog det 1h att gå igenom grottan och det var verkligen en häftig upplevelse. Man var helt ensam och det var inte mycket som vittnade om att det hade gått människor där innan oss, lite papper här och var, så man kände sig helt ensam. Riktigt häftigt som sagt! :)