Mot Vegas
Efter Grand Canyon körde vi tillbaka till Cameron, där vi bott tidigare på ett enklare motell. Orkade inte köra så långt, pga lite sömn och den långa vandringen upp från Grand Canyon. Kom dit vid 4-5 på eftermiddagen. Satte i oss lite kakor som vi hade köpt när vi var på Wallmart och köpte campingutrustning. Sen blev det sängen i 15h, som sagt. Skönt.
Befinner oss just nu i Las Vegas. Är väl några km ifrån The Strip. Tar en promenad bland neonskyltarna lite senare. Hittade ett billigt rätt schysst motell, där vi kunde tvätta. Idag har Madde kört nästan hela dagen, från Cameron till Hoover Dam, runt 40 mil. Efter ett snabbare besök på dammen, gick vi tillbaka till bilen och körde över. Utetemperatur, 45 grader. Heh. Efter vi kört över dammen, och därmed passerat gränsen till Nevada (och även in i nästa tidszon; Pacific Time = svensk tid - 8h), så stannade vi efter ett par mil och käkade på Pizza Hut. Tog en large Meat Lover's Pizza, medium crust. Plus sallad, vilken vi nästan åt oss mätta på innan köttälskarens pizza (...) levererades. Magsäcken är nog inte vad den brukar. Fick ta med ett par slices i en box. Hur som helst - god sallad! Och helt ok pizza.
Explosions Gone Wrong på TV. Haha. Givetvis med en överdramatisk speaker voice. Jänkarna är bra på att göra TV av det mesta.
Sen södra Utah har det känts som cowboy land, och inte minst idag, då vi har passerat billboardskyltar som gör reklam för automatvapen; lyssnat på countrystationer som har spelat låtar tillägnade John Deere Green-traktorer och kvinnor som hämtar öl åt sina män. Diesellukten från en eighteen-wheeler som segar sig uppför en av Arizonas kilometerlånga backar och lämnar efter sig blott en skugga när solen letar sig vidare österut, och bilden är komplett.
Vi har förresten färdats på Route 66, denna klassiska väg som sträcker sig från västkusten till Chicago, 2/3 genom landet vill jag minnas. Vi körde på den en liten bit när vi snurrade omkring i Flagstaff, som förövrigt är en större stad än jag från början trodde. Good Old Times - kanalen som vi lyssnade på - spelade Elvis, The Bird och annat från, ja, the good old times :) På tal om vägar, så är hela vägen från Flagstaff västerut mot Vegas en Purple Heart trail, vet inte om det finns fler i landet? Hur som haver är The Purple Heart en medalj som soldater som visat prov på tapperhet och mod i krig kan bli tilldelade. Såg ett värvningskontor utanför ett köpcentrum i Flagstaff, och en speciell registreringsplåt som jag inte tidigare sett, "veteran". Verkar finnas en stark militär tradition i dessa trakter. Makes sense, med tanke på historiken. Får mig förresten att tänka på nåt Juan, en spanjor vi slog följe med en liten bit nere i Grand Canyon, berättade. Han hade snackat med en kille på en skjutbana i Arizona, som tog med sig sitt laddade vapen vart han än gick. "you never know what happens" - mm, sant. The South is larger than Texas, for sure! Haha.
Steget vidare ifrån "hillbilly", "cowboy", och dylika romantiserade benämningar, till grupper med mer högerkonservativa agendor är inte så långt alla gånger. Känns sjukt stereotypiskt att man efter 5 sek på radion, rattat in en station där det snackas om vikten av att fysiskt disciplinera (a.k.a. aga) sina barn. Eller på TV se McCain (arizona sen.), f.d. vicepresident i Bushregeringen, prata om gränsbevakningen som måste stärkas. Detta för att hålla borta människor av det slag som det redan befinner sig 15 miljoner av illegalt i landet, och som, med sina två, tre minimum wage-jobb i allra högsta grad bidrar stort till att flytta massivt kapital uppåt i samhället, genom att ta sina SURT förvävade pengar från diskjobben, och betala skatt på de varor som inhandlas på Macy's, Wallmart, K-Mart - huh?
Time to split!
/Andreas 16/8
